Jag drar en djup suck

och är minst lika gnällig som de munhuggande insändarna.

Insändare 1 undrar om personer med skitiga skor som sätter fötterna på sätet har Aspergers syndrom.

Vi har en som reagerar på detta väldiga påhopp och kränkning av personer med Aspergers syndrom.

Kränkning är för övrigt ett väl använt ont.

Som eleverna säger: "Det är mitt namn, slit inte ut det"

Insändare 2 klargör att alla personer Aspergers syndrom inte sätter skitiga skor på sätena i bussar och spårvagnar.

Istället för att jag skriver förmycket låter jag er själv förstå komiken/tragiken/logiken/kritiken... vänd det hur du vill!

Vad löjlig jag är...men jag är inte ensam om det...

Kram.

Så tänkte jag imorse när jag mötte min busschaufför.

Nu när jag fått distans till honom och haft en bra dag så tycker jag mest synd om honom, av massa olika skäl.

Tur att vi alla inte är som honom.

Väldig tur att alla inte är som jag...

Kram.