På bussen igår satte jag mig bredvid en 70årig färgklick.

Rött, orange, gult. Färgat hår! Orange!

Söt tant!

Hon börjar konversationen med att kommentera min handstil, övergår till sina uppenbarelser.

Hon berättade att hon vid 18års ålder fick se gud som visade sig tydligt och klart för henne. Hon fick en uppenbarelse!

För 12 år sedan dog hennes man i cancer, gud visade sig återigen för henne och gav henne styrka.

Tanten tog mig på axeln och sa att jag skulle klä mig färggladare. Jag ska inte bära solglasögon för att inte missa livet och allt underbart vi har omkring oss, vi ska inte gå med skygglappar (ville säga att jag gör det för att inte få rynkor men ångrade mig).

Jag rös när hon sa sitt sista, trots att jag hört det tusen gånger förr av andra.

Allt sker av en orsak, det finns en mening med att vi träffades just idag, just nu.

Sen hoppade tanten av.

Hon har levt ett helt vanligt liv, utan svenska kyrkan och gudstjänster, som missionär, som mamma, som fru men gud har alltid varit med henne.

VAD SKA MAN SÄGA?

Hon är ju inte tokig eller galen men hon säger att herren visat sig för henne...

Vad säger man? 

Skulle någon säga att djävulen visat sig eller att man kan se andar då hamnar man på någon vårdinstans.

Tänk att få tro så innerligt, vilket lugn!

Jag tror bara på något jag inte vill tro på, som enbart skrämmer mig - spöken! Jag skulle göra vad som för att slippa ett besök från dem...

Åt h med det som säger att det bara finns EN allsmäktig, det vet vi alla innerst inne att det inte är sant.

Det vi tror på blir allsmäktigt för oss.

Jag tycker det är mysigt, charmigt, unikt (i sverige) med de som tror!

Synd att alla inte accepterar varandras religioner.

Krigen hade varit färre!  

Var krigas det?

Kram.

Hörde reklamen...

Vi får försöka skapa en Love Generation för inte f lever jag i den.

Kärlek mellan vissa människor - död åt sin nästa.  

Veckorna springer iväg och som pessimistisk svensk

så tänker jag att lovet snart är slut, det kommer bara regna,

jag kommer inte göra NÅGOT roligt...

Denna veckan sprang jag på min Ballerina och Mr Åre, i solen!

Det blev inget Military Camp för mig. Provar nästa vecka!

Sprang även på Mårten och hans arbetskamrater, i sveriges näst största stad, Ritz i solen.

Jag, min Bulldog och hans mammie tog en lunch på Palace, i solen.

Jag tror jag, trots min iver och rastlöshet, kan vänja mig vid sommarlov.

VAD JAG ALDRIG KOMMER VÄNJA MIG VID, ACCEPTERA ELLER RESPEKTERA ÄR ALLA DE FÖRLORADE SJÄLAR SOM BLIVIT IDIOTER OCH SVIN - DE SOM FÖRDÄRVAR FÖR SIG SJÄLVA, FÖR SAMHÄLLET OCH OSS HERDERLIGA MEDBORGARE SOM SNART OCKSÅ BÖRJAR LIKNA IDIOTER (för att vi inte gör något utan bara beklagar oss och lever vidare i rädsla).

Nu blir det soooolen!

Kram.