Var jag än är men bara när jag är ensam så känner jag mig förföljd.

Jag är tossig och det vet jag men varför känner jag så just nu?

Är jag hemma själv tror jag mig höra någon/något från de andra rummen...jag skrämmer upp mig själv och sedan hoppar hjärtat ur bröstkorgen när katten dyker upp...

Är jag ute och hamnar ensam på en gata tror jag att någon lurpassar i en portingång eller bakom en buske.

Hör jag någon springa bakom mig (påväg till spårvagnen) tror jag direkt att personen kommer hugga ner mig...jag skrämmer upp mig själv och sedan hoppar hjärtat ur bröstkorgen när någon råkar komma för nära mig...

ÄR DET KONSTIGT?

Jag har aldrig varit rädd, jag har snarare varit en korkat godtrogen tös från en by där INGET händer.

Nu bor jag i Sveriges näst största stad, jag läser tidningen varje morgon, uppdaterar aftonbladet, lyssnar på nyheterna om kvällarna, ser Debatt, Kalla Fakta och Efterlyst

- TRO *svordom* ATT JAG ÄR PARANOID!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är vidrigt att gå upp om morgnarna! Spelar ingen roll om jag sovit för lite/för mycket/ går upp i ottan eller till lunch för det finns inget gosigare än att ligga under täcket, i värmen, bredvid M.   Det är inte bara jobbigt att gå upp, de...

       Det blev så i alla fall...

Snart i stan...fördriver tiden med iPhone... Hur länge varar ert batteri? Skulle jag ha laddat det 24 h innan användning, fast att flera proffs sa nej? OM, ligger lillebror illa till... Sch, säg inget till M! Nu är jag framme och jag ska äntlige...

Smutsiga boots, dold under huva, gamla vantar - inte ett försök till hej. Nu i smink och vargpäls - fjäsk och medhåll....

Pojkvännens favvo-ord     sitter här med ny . Är apatisk med den i hand.   ny    !  "A men va faan! E du svarthårig nu? I så fall kommer jag inte hem ikväll"   och ett dyrt  , det tackar jag Frida för.            ...